Temperan slocknar inte.

1480

Gentile Bellini,

Porträtt av Dogen Giovanni Mocenigo

Tempera på duk,

Museo Correr, Venedig – Före restaureringen.

Tempera är ett medium som blandas med antingen ägg eller kasein. För att göra emulsionen tjockare kan man tillsätta serra colla, en pasta av bivax och hjorthornsalt. Det rena pigmentet, torrt eller blötlagt med destillerat vatten, tillsättes emulsionen, och färgen målas på antingen duk eller pannå. Tempera passar också utomordentligt till att måla möbler, väggar, hus och ger en mycket lång hållbarhet.

På 1600-talet övergavs temperan för oljemåleriet, som sedan mitten på 1800-talet blev det mest populära mediet, då oljefärg på tub introducerades. Många konstnärer föredrog ändå att riva sina färger själv. Så sent som på 1970-talet dog en elev på Konstakademien när hon rev sin egen blyvita färg. Genom ett litet sår skedde blyförgiftningen och flickan segnade ner och dog. Idag finns nästan inga pigment som innehåller människovådliga gifter. Till förmån för oss och naturen men kanske inte konsten.

Temperamåleriet slocknar inte på kvällen. Detta beror på att ljuset träffar färgkroppen direkt utan att passera ett skikt med olja som vid oljemåleriet. En nackdel med tempera är att det är svårare att göra färgfördrivningar, samt att bedöma färgens valör när den anbringas då den ljusnar när den torkat. Penseldraget kan stanna upp beroende på hur sugande grund du använt och kan därefter inte ”lättas” upp.

Tempera lämpar sig för att schumra, alltså låta underliggande färg synas igenom en inte fullt täckande övermålning antingen genom en tunn lasyr eller genom ett ojämnt icketäckande penseldrag. Du kan göra tunna lasyrer av umbra, krapplack och flera andra pigment vars egenskap är genomskinlighet och på så sätt skapa ljus och skugga.

Av stor betydelse för temperamåleriet är Cennino Cennini´s berömda verk Il libro dell’arte, ofta översatt till Måleriets handbok. Hans metod att arbeta med tempera skiljer sig inte så radikalt från det sätt på vilket jag lärt mig att arbeta med mediet, med hela ägget och olja. Min äggoljetempera består av hela ägget, linolja, damar och vatten. Cennini, som var elev till och starkt påverkad av Giotto, blandar grundfärgerna med vitt eller svart och tre toner däremellan, och arbetar genomgående med lokalfärger. Målningen byggs upp med en färg i taget och inga ändringar bör göras.

Delacroix utvecklade på 1800-talet mer komplicerade färgteorier. Det tidigare måleriet med lokalfärger ändrades och belysningens färg blandades med objektets färg. Objektet flätades in i omgivningen och tog upp reflexer från marken och luften, vilket gör målningen mer målerisk. Oljemåleriet gör färgen mörkare och färgfördrivningarna kan bli mer delikata eftersom olja håller färgen ”öppen” länge innan den torkar.

Vickrey, en av världens mest ansedda temperamålare, arbetar med endast äggulan och vatten som medium. Mitt recept är enligt Lasse Andreasson, men mina husgudar är Giotto, Pierro della Francsesca, Rembrandt, Corot, Cezanne, Degas, Wyeth och Eakins, för att nämna några. Vill du se mina temperamålningar kan du titta här>>

Läs mer om tempera här>>

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Whatever. Eva Lindgren skriver om det.