Färg uppåt väggarna eller på en duk i lagom format?

tub

Ju mer man själv använder och läser för att förstå färgers egenskaper, desto tydligare förstår man svårigheten med att hålla en jämn kvalité på färgerna, akvarellerna, oljefärgstuberna och pigmenten.

Att exempelvis det koelinblå totalt förändrats beror på många olika faktorer. En anledning kan var att själv källan sinat, en annan är att pigmentet bedömts som giftigt och tagits ur bruk.

Då konstnärerna för länge sedan lämnat över färgtillverkningen till industriell verksamhet och därför nu är helt avskurna från själva färgtillverkningen är detta oftast inget som bekommer dem i deras yrkesutövande.

När oljefärg på tub lanserades av Winsor & Newton i början av 1800-talet ledde
det till att konstnärerna kunde flytta sina ateljéer utomhus och det sk berbourmåleriet tog fart.

Det ledde också till att konstnärerna slutade att riva sina egna färger och
intresset för forna tiders alkemi avtog.
Konstnärerna behövde inte längre förstå vad deras palett bestod av.

En del av kunskapen om färgernas egenskaper försvann också på detta sätt.
Vissa färger reagerar kemiskt på vissa ämnen svartnar eller bleknar.
Vissa färger används med fördel tillsammans med olja andra passar inte att blandas med kalk osv.
Vissa förnissor kan skydda den ena färgen från att reagera kemiskt på den andra.
Den kunskapen har nu till stor del försvunnit.

Impressionismen hade varit omöjlig utan färg på tub.
Att transportera färgen, dukarna, staffliet underlättades genom de praktiska tuberna.
Tidigare hade konstnärerna förvarat den handrivna färgen i gristarmar eller grisblåsor,
inte fullt så praktiska att ta med utomhus som en metalltub.
Men inga fördelar som inte också innebär nackdelar.
Sättet att måla begränsades och konstnärerna började nu att arbeta med att fylla sin duk med färg,
från att tidigare målat på både väggar och möbler.

Victoria Finlay har i sin bok Colour, travels through the paintbox,
undersökt färgernas ursprung och funnit en inte helt oblodig historia,
då färgerna varit lika eftertraktade handelsvaror som diamanter och guld.

Ett av de tidigaste fynden av färg i grottmålningar är inte helt förvånande ockra.
Ockra finns som en slags jordart på många platser på jorden och kan variera i färg från mörkrött till ljust gult.
I Cenninnis bok om Målarkonsten säger han : Ge mig ockra och jag ska skapa en människa!
Indianerna använde rödockra som ansiktsbemålning, för att skydda huden men också som krigsmålning
och det gav upphov till benämningen rödskinn.
Urbefolkningen i Australien använde också ockra rituellt. Varje år skulle man gå en lång sträcka för att hämta en bestämd mängd ockra.
Den sk. ockravandringen var rituell med religiösa inslag, men föranledde ett uppror när kolonisatörerna ville ta
herraväldet över området och flytta själva ockratäkten till en annan plats.
Man har funnit att färgen också kunde användas som kompass eftersom ockra består av
järnoxid och molekylernas magnetism rättar sig efter polerna i fuktigt tillstånd.
När pigmentet torkar stannar alla molekyler i samma riktning,
vilket gjort att man kunnat härleda när en sak målats,
beroende på förhållandet till polen vid den tidpunkten.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Whatever. Eva Lindgren skriver om det.