Svarta pigment. Att måla med aska efter lik är inget nytt.

Mumie_Guanajuato_3531164Von Hauswolff gjorde nyligen skandal med en utställning där han målat med aska från förintelseläger.
Victoria Finlay berättar om färgpigmenten och deras historia i sin bok Colour Travels through the Paintbox.
Den mest extraordinära brunsvarta färgen kallades ”mummy” eller ”mommia”, och det var precis som namnet säger gjort av antika egyptiska mumier.
I Rosamund Harleys bok KonstnärsPigment 1600-1835 citerar hon en artikel som en resande skrivit i en tidning, som beskriver då han under 1586 besökte en massgrav i Egypten. Han släpptes ned i gropen bit för bit med ett rep, och kunde sedan ströva runt bland kropparna, som han belyste med en ficklampa. Han var en kallsinnig besökare, och beskriver hur han bröt sönder alla kroppsdelarna och tog med sig hem diverse huvud, händer, armar och fötter.
Mommia var en tjock bitumen*liknande substans och var uppenbarligen mycket bra att använda som skugga, men dock inte som vattenfärg.
Den engelska koloristen George Field har antecknat att han mottog en leverans av mommia av Sir William Beechey 1809. Det anlände i en massa genomsyrad av revben och en stark lukt som av vitlök eller ammoniak, lätt att slipa, blir ganska pastos och påverkas ej av fukt. Så tidigt som 1712, var det en etablerad färg och såldes i en konstnärsbutik med den ganska humoristiska etiketten ”à la momie”.
Egyptierna mumifierade sina döda i en komplicerad process där man bland annat drog ut hjärnan genom näsborrarna med en järnkrok, tvättade kroppen med rökelse och under senare dynastier täckte man kroppenmed asfalt och linnetyg. Detta gjordes i tron att Ka eller tvillingsjälen skulle återvända. I vissa fall kunde KA sorgligt irra runt på museer och konstgallerier världen över där deras jordliga rester nu är uppsmetade på 1700- och 1800tals målningar. Om konstnärsbutikerna fick slut på  Egyptiskt brunt, så kunde de alltid tillverka sitt eget. 1691 gav egyptologen William Salmon även kallad ”Professor of Physick” ut ett eget recept på mommia , enligt följande: ” Tag slaktkroppen av en ung man (en del föredrar rödhåriga) som inte dött av sjukdom utan blivit dödad, låt ligga i 24 timmar i klart vatten i rumstemperatur, skär köttet i bitar, till vilka sedan adderas myrra, Aloe, låt det dra i 24 timmar i vin och terpentin…”

I boken Mumien i Antikens Egypten, av Aidan Dodson och Salima Ikram, berättas en historia om en 1800-tals konstnär som när han hörde talas om att den svarta färgen kom från riktiga människokroppar, begravde alla sina tuber i trädgården för att de skulle få en anständig begravning.

Asfalt, *bitumen från Döda havet, som användas som undermålning har en tendens att med tiden smälta och gör så att allt som är målat uppepå flyter iväg från duken.
Måhända är det detta som hänt Odd Nedrums målningar.

Svart färg kan tillverkas av sot och galla, persikokärnor och vinstockar och även ebenholts, August Renoirs favorit.
En annan svart färg är kimrök, Wijngaard Zwart, som innehåller finmald kol med en andel av ett svart jordpigment.
Efter 1700-talet var brunt bläck ofta gjort på sephia, det mörka sekret som kommer från bläckfisken.
Ivoory zwart är brunaktig och innehåller kalciumfosfat, ben svart.

Vill du läsa mer om uppståndelsen kring Michael von Hausswolffs ”Memory works”

så läs senaste EXPO: http://expo.se/2012/konstnar-stal-aska-fran-koncentrationslager_5527.html

Läs mer om Victoria Finlay på hennes egen blogg
frame src=”//www.facebook.com/plugins/follow?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fkonstnarinnan&layout=standard&show_faces=true&colorscheme=light&width=450&height=80″ scrolling=”no” frameborder=”0″ style=”border:none; overflow:hidden; width:450px; height:80px;” allowTransparency=”true”>

Tags: , , , , , , , , , , ,

One Comment to "Svarta pigment. Att måla med aska efter lik är inget nytt."

  1. […] Att använda svart färg anses av vissa målare som en synd, som att smutsa ner färgen, andra målare vill smutsa sin färg, för att ge den tyngd. Läs mer om svart färg här>> […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Whatever. Eva Lindgren skriver om det.