Transformation

När jag dör ska jag bli en örn, sa min mamma många gånger innan hon dog.

För att förtydliga sina ord och inpränta dem i oss, så skrev hon ner dem under sockeln på en handsnidad örn av trä, som hon köpt på Bodens marknad.

När mamma dött och hennes kropp förvandlats till aska, så flyttade ett örnpar in i närheten av vårt sommarhus.

Händelsen uppmärksammades också i lokalpressen och rubriken var Kungsörnen bygger bo.

En sommardag när vi körde bilen på landsvägen som går in till samhället, jag körde och min son satt i passagerarsätet, möter vi en kungsörn som flyger mot bilen och nästan nuddar bilens tak.

En vecka senare flyger en örn parallellt med bilen ett tjugotal meter, så nära att jag kunnat sträcka ut handen och rört vid den.

Kanske var det mamma som ville visa att hon blivit en örn och hälsa till oss från andra sidan. Transformation. Odödlighet.

Nu ser jag den bara då och då.

Kanske har örnen nu glömt att den varit en människa och bara lever sitt örnliv med örnnäste, flygturer efter mat, örnungar och annat som ingår i ett örnliv.

Kanske minns den ibland och undrar vad det var för dröm den hade.

August Strindberg hade en uppstoppad örninna som han inte kunde undvara.

En teater lånade örnen av honom, som rekvisita, men redan samma dag kom han för att hämta tillbaks den.

Följande citat ur en text är hämtad från Svenska Dagbladet, 15/5 2016. Femton bitar Strindberg. Konstigt nog är texten daterad samma dag som jag skrivit min text om transformation, och jag har inte svenskan. Text: Lars Ring, Stefan Thungren:

”Av någon anledning kom August Strindberg redan som 23-åring att välja örnen som pseudonym och identifikationsobjekt. Möjligen har det med överblick att göra – tänk på inledningen till Röda rummet, där dock August kallar sig Falk. Dessutom var ju örnen en fågel befryntad med Jupiter, gudarnas konung. På sin ålders höst kom Strindberg att använda begreppet örn, det latinska Chrysaetos, för Harriet Bosse. Dikten med samma namn är en bild av dödlig ensamhet. När Intima teatern öppnades 1907 lät Strindberg skicka ner en uppstoppad ”örninna” som tänkbar och känsloladdad rekvisita till olika pjäser – som laddad symbol för sig själv, sitt livsverk och sin kärlek.”

 

 

One Comment to "Transformation"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Whatever. Eva Lindgren skriver om det.