Skålgropsstenar

En sommar gick jag på Gerlsborgsskolans sommarkurs i temperamåleri för Lasse Andreasson.
Vi arbetade intensivt för att lära oss materialet och det blev långa arbetsdagar.
Försökte en dag måla à la prima och fånga bergskammen bakom skolan.
Satt på bryggan och målade, då jag ser en högrest gestalt med en vit mantel och en lie. Under manteln skymtar ett skelett.
Det är döden som går förbi på andra sidan stranden.
Gestalten var så påtaglig att jag fick nypa mej själv i armen flera gånger för att övertyga mej att jag inte sov eller slumrade.

En dag bestämde vi oss, några kurskamrater, för att ta en promenad upp på berget, för att få en nypa luft.
Från uddens spets löper en liten gångväg snett upp mot bergets platå.
Något gjorde att jag drabbades av ångest på min väg upp och väl däruppe ville jag bara ner igen, men blev helt drabbad och fick nästan krypa stigen tillbaka.
Hann bara se att det där växte lav på en skålgropssten, en fördjupning i berget lagom stor för en människa att lägga sig i.

Hemkommen till stan igen berättade jag för min sambo om min upplevelse och lustigt nog godtog han min berättelse och berättade att också han upplevt något när han varit där på en akvarellkurs tidigare samma sommar.
Han hade suttit på berget och sett sig själv gå ur en bil nere på parkeringen.

På hösten var jag tillbaka där igen, nu för att gå en porträttkurs för Erik Cederwall och Erling Johansson.
Berättade för någon om mina upplevelser av berget och Erling råkade höra och sa att han visste saker om det berget men han var osäker på om han skulle berätta.
Till slut gav han med sig och berättade att när området kristnades hade sillen slutat gå till och prästen hade då gått till den barnrikaste familjen för att be dem att hjälpa honom åeruppta hednariterna och offra barn till gudarna.
Barnen offrades från skålgropsstenen på berget.
Kanske är det därför ortsbefolkningen är så tystlåten.
De kniper käft om sina dunkla hemligheter.

One Comment to "Skålgropsstenar"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Whatever. Eva Lindgren skriver om det.